Dreams, shall bacame true... One day
Ja visst trivs jag jättebra på jobbet och får göra typ det jag vill.
Men samtidigt jag vet inte vad det är jag tröttnar så fort. Ibland hade det bara känns så bra att ha ett jobb där man kan bestämma sina tider lite mer själv. Missförstå mig ej, jag har jättebra tider nu med. Men samtidigt finns det så mkt annat jag kanske vill göra mer. Då jag endå jobbat med mat i.. Hmm.. Ja vad blir det i c:a18 år, dock kanske ej så mkt med mat som nu.
Jag vill ju helst börja skriva eller nåt sånt istället det är nåt jag kan. Visst kan jag mat med, men det är bara så mkt dessutom rätt tungt... Tänk på att jag börjar bli gammal 😉 ska jag orka ska jag orka 26 år till måste man kanske också tänka lite så ( alltså inräknad pensionsålder 65 år) den blir ju högre hela tiden tyvärr. Defenitivt inget för mig jag jobbar iaf inte längre än 65 % sen vet jag ej hur det räknas med lönebidrag, då har jag iaf papper på att jag ej kanske kan jobba så länge som "normalstörda" visst frågan är hur jag kan spela fotboll och basket? Ja det undrar jag med ibland, ibland går det och ibland inte, det är samma med jobb. Dock mår jag kanske bättre av mina idrotter. Visst kan jag såklart trottsa att jag har ont även i jobbsammanhang. Men det va en många massa men här Emma. Som sagt ska jag orka så bör jag ju också tänka lite på framtiden, jag kanske inte alls orkar lika mkt som alla andra hur mkt jag än vill och försöker.
Det är ju också svårt visst skulle man kunna söka jobb, men jag har inte riktigt det självförtroendet att sitta säga det och det är jag bra på, dock ett cv hade jag lätt fixat. Alltså jag menar gå på arbetsintervju hade jag inte klarat än, men mkt hade jag nog fixat! Jag fortfarande kan säga att jag står still även om jag nu fått lära mig mkt och iaf fått chansen och laga lite mat eller har fortsatt chansen dock och visst kan jag laga mat. Men det är mkt annat i kök som man också bör tänka på storkök som mindre kök. Så trotts detta känns det fortsatt att jag står still, men det är väl bara nån känsla jag får.
Är väl mest det att jag vill göra något som jag är mer självsäker på och det är skriva, det kan jag. Men då bör jag också ha tid för det, den finns inte riktigt nu. Men jaja, jag ger ju inte heller upp. 1 dag ska det bli sant, THATS IT! Jag vet att jag kan och att inget är omöjligt. Jag ger som sagt aldrig upp, det är osoortsligt och jag är mer av en fairplay människa bara så ni vet.
Den här planen ska testas en gång, den bara måste det.
Nu på återseende 😉
Nu kunde jag läsa. Emma, du är den största o bästa kämpen, du ger aldrig upp. En sån vilja tar en långt i livet. Man måste tro på sig själv men samtidigt vara rädd om sig för att orka. Du är klok o kan skriva o uttrycka dig bättre än många andra. Du gör ett fantastiskt jobb och ska vara stolt över dig själv. ❤ Livet är fantastiskt vi lär oss nya saker varje dag. MAMMI