Låser sig.

Jag vet inte vad det är, men något skumt är det när personalen är här. Allt bara låser sig. Som när jag ska prata med folk. Jag kan prata men min mun vill inte riktigt samarbeta där. Visst det går bra dom flesta gångerna. Men tycker ändå det är jättesvårt att acceptera att det ska vara folk här och nu speciellt 2 dagar i veckan. Det kan funka till en början. Dock väldigt tveksamt. Samtidigt som jag verkligen förstår tanken. 
 
 
Har ni någon gång satt er in i situationen själva? Många kanske det funkar för att det kommer hem folk och hjälper till eller stöttar. Ja jag vet att jag tjötar. Men det är faktiskt inte så enkelt som det låter, tro det eller ej. Inte för mig iaf. Så tänk om jag skulle gå in hos en "normalstörd" människa och bara stötta personen. Visst jag är kanske inte heller den lättaste personen det vet jag. Men det va det där med att ta ännu fler timmar från mig, när det egentligen är torsdag som är min riktiga egentid dom få timmarna efter jobb. Tror dom att jag ska orka?? Det kommer aldrig funka i längden, det som sagt räckte ju när dom sa varje fredag, jag vill ha varannan annars blir det snart var 3:e vecka istället. 
 
 
Alltså jag menar om tankarna alltid eller oftast går såhär innan personal kommer. Jag vill inte, jag måste göra det och det innan dom kommer och mer. Nu va det dock inte så mkt idag. Det är svårt att sätta sig in just i en annans persons situation, men det går om man vill. Men jag vet ju att jag är svår där också. Då jag vet att jag också måste vilja drt, vilket nog är det svåraste av allt. 
Inget jag pratar högt om iaf, endast om folk frågar. Men annars är det få som vet att jag har så kallat boendestöd säger vi här iaf.  Samtidigt blir jag också så trött efter jobb och dessutom blir jag inte direkt piggare när personal vart här.
Jo nu kom jag på varför jag måste stressa, för att visa att det absolut inte behövs 2 dagar i veckan. Varannan vecka säger jag, jag tror på det. Men nu har jag sagt att jag gör ett försök så får väl försöka med det då. Men va det mkt idag? Njea, men samtidigt så svårt för jag vill ju inte heller att dom ska känna att jag vill bli av med dom. För vissa dagar funkar det absolut inte....Då blir det oxå ett nej tack eller jag kan inte mm. GÄÄSP! Ja jag är trött. Nu står det helt still. Jaja whatever det får bli som det blir 😉
 
På återseende 😉
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

emmakarolinajohansson.blogg.se

Mitt liv och mina tankar

RSS 2.0