Tacka nej för mkt
Mötet i torsdags gick ju sådär, aldrig gillat möten och kommer ej göra.
Men det va justbdärför det mötet blev pga att jag tacka nej mkt, men det tar bara emot, det är nånting jag får ångest av nästintill av det. Där tar jag nog i, men måste jag ju för att folk ska förstå hur jobbigt jag tycker det är.
Dock aldrig tänkt så långt som tanken att jag kanske måste flytta då och det är jag ju inte så jättetaggad på, inte alls, ej mer än till Kungälv isåfall.
Men jag flyttar fan inte mer än nödvändigt. Jag är bland så mkt folk annars, hur ska jag orka med övrigt folk då också? Det bara går inte.
Visst jag vet också att dom va här för att kolla mig och jag vet att det inte såg helt 100 ut, men hann ju inte riktigt med. Men jag gillar det inte, helt okända folk gå runnt och snoka i min lägenhet.
Man är fortfarande ett mellanting som många gånger. Ja hur jag nu ska förklara det? Man klarar det mesta själv men kan behöva väldigt lite hjälp ibland, men detnär väldigt sällan.
Typ 1 gång i månaden då blir det dock ännu svårare lära känna dom. Men jag orkar ju inte det heller knappt. Jag vet inte varför jag tycker det är så jobbigt, men det bara är det.
Som sagt komma folk och rör mina grejer, nej jag gillar det inte och kommer aldrig göra.
Ja nånting jag gillar är dock träning, det va visst fotboll.
Jag trodde jag skulle hitta när jag för första gången sprang 1 mil, men icke. Jag är riktigt nöjd med att klarat springa 1 mil då mina knäena ibland strular och endå kommis såpass långt! Såklart fotboll är ju det enda jag har i huvudet nästan.
Men jaja nu har jag gnällt klart.
På återseende 😉
