Orättvist
Alltså jag har sagt det förut och säger det igen, jag vet att livet inte alltid är så rättvist.
Alltså hur rättvist är det att först gå upp till gymnasiet då va högstadie + gymnasiet särskola det vill säga gymnasiet ett extra år ja det blev högstadiet också dvs 14 år i skolan om jag räknat rätt. Gick dessutom HR i gymnasiet, men vad hjälpte det, jag blev fan inte kock för det. Så samtidigt är jag lite emot att läsa vidare då jag tycker att jag borde kunna få möjligheter att laga mat.
Samtidigt vill jag ju ha nya utmaningar. Lära mig nya saker. Jag har ju fått laga mat, men NÄÄ det går inte.
Är det så konstigt att man vill ha nya utmaningar? NÄÄ tycker jag knappast, men samtidigt blir det nog svårt att läsa vidare, då utbildningen kostar väl inget, men kommer ej palla att göra bägge delar.
Men just nu står jag kvar på ruta 1 eller snarare tillbaka, jag kommer ingenstans. Kommer ju t.om längre med mina bloggar då. Men lite sugen på läsa vidare är jag ju dock. Han jag pratade med sa att jag endast behövde betyg i Svenska för kockutbildning alltså yrkesvägledare? Kan det stämma? Jag trodde ju det va matte och sånt också?
Men då kommer vi till det orättvisa igen, jag gått i skolan i 14 år sammanlagt en "normalstörd" går väl 12 år i skolan och kan titulera sig som kock direkt dvs om dom gått HR inriktning kock då eller va det nu finns. Men jag kanske är något mognare att läsa nu. Det svåra blir dock att hitta mina betyg. Men jag ska se om jag lyckas.
Sen vet jag dock att jag ej är redo för att gå på arbetintevjuer. Men söker bara lite nya utmaningar.
Nu blev jag dessutom lite stressad när dom helt plötsligt skulle komma upp hit och prata imån. Men jag tror jag vet vad det gäller, men det går vi in på en annan dag.
Åter till orättvist, en "normalstörd" har lättare att byta jobb. Jag är fast måste vara i kök annars blir det tillbaka till DV igen och det vägrar jag. Missförstå mig inte nu, inget fel för dom som behöver det, men jag måste få nya utmaningar.
Som det är nu så gör jag tydligen allt fel, det va inga problem innan. Jag har dessutom lyckats ta upp det på medarbetarsamtalet, men kändes ju inte riktigt som hen lyssnade på mig. Whatever, jag har mina bloggar i värsta fall. Avsluta något positivare idag iaf 🙂
På återseende 😉
