Leva normalt

Man säger att människor med en funktionsnedsättning ska leva ett så normalt liv som möjlig med hjälp av stöd, ja ni vet vad jag menar? Jag håller inte riktigt med där för mig funkar det inte, jag vill ju göra det själv. Det är väl inga andra ja va man nu ska kalla det "normalstörda" som har det så, men nej samtidigt vill jag  inte vara som alla andra heller men lite.  Såklart att det är bra för dom som behöver det. Men jag vill inte och tänker inte inse att jag behöver det, jag har försökt och nu har jag ej kunnat på 1 hel månad heller. Även det har jag sagt förut jag tar upp deras tid och dom tar min tid. Alltså jag vet inte men jag vet inte, jag skäms för det. Vad ska jag säga till jobbet? Kommer jag aldrig kunna säga till dom att jag får stöd mm. Jag vet ej varför, men det hör väl till att dom flesta av mina vänner ej har det, varför ska jag ha det då?
Missförstå mig inte nu, jag skäms ej för att jag är annorlunda det vet jag och det har jag lärt mig leva med rätt bra tycker jag.
 
Detsamma gäller jobbet det går väl rätt okej. Får ju fortfarande ej göra så mkt, men nu på tisdag är det upp till bevis då jag ska jobba själv, tror jag. Fast det mesta är ju förberett. Men som jag sagt innan, det handlar bara om att jag ska våga ta för mig mer, för då jävlar
får dom se på andra bullar ;) dock har jag ju fortfarande väldigt svårt att ta för mig. Det är någon spärr som gör att jag ej kan det hur mkt jag än vill. Fast i Stenungsund gick det dock ganska lätt. Varför vet jag ej. Men så förbannat skönt när man kom från ett skitställe och sen till ett storkök och alla såg mig som vem som helst :) Sen hade jag ju en handledare med som va toppen. Så man saknar dom ju verkligen. Men hen jag jobbar med nu verkar ju lita på  verkar ju lita på mig mer iaf även om hen är ganska tyst hmm...vilket jag också är så det går ju jämnt ut ;) Men börjar komma igång lite mer.
 
Tycker dock en då jag lever rätt normalt liv bortsett från stödet som jag allt för ofta tackar nej till. Om folk bara kunde fatta hur jobbigt det kan vara att du in nästan främmande människor för mig, nje det va väl att ta i men då jag knappt träffar dom iaf långt ifrån varje vecka blir det svårt för mig. Man kan väl säga att det kanske blir var 3:e vecka eller mer japp 1 dag i veckan menar jag då. Jag tror  fortfarande att det hade vart lättare utan. Sen går det ju såklart bra när dom är här. Men det blir inte riktigt alltid som jag vill.
Japp nu är det färdig tjatat för idag.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

emmakarolinajohansson.blogg.se

Mitt liv och mina tankar

RSS 2.0